Specialklubben för Västgötaspets

RAS

Vi har nu fått den nya reviderade RAS (2012) och du kan  ladda ner den här 

Du kan också läsa den direkt här.

logga2

 

 

 

SKV Avelsstrategi för västgötaspets

Specialklubben för Västgötaspets (SKV) mål är att väcka intresse för och främja avel
av sunda, mentalt och exteriört goda västgötaspetsar samt att förvalta rasens
specifika egenskaper och attribut enligt den av FCI stadfästa rasstandarden för
västgötaspets.
Uppfödarnas val av avelsdjur ligger till grund för bevarandet av denna gamla
hundras. Ärftlig variation är en förutsättning för rasens fortlevnad. Aveln skall vara
målinriktad och hållbar. Med hållbar menar SKV att aveln inte skall leda till brister i
hälsa, mentalitet eller exteriör eller att aveln skall frambringa exteriöra och mentala
avarter. Vidare är det ytterst viktigt att rasens genetiska variation bevaras.
Goda hundar anser SKV vara typmässigt goda hundar. Typ är summan av alla de
egenskaper som tillsammans utgör rasen västgötaspets och som klart skiljer den från
alla andra hundraser. Egenskaperna beskrivs tillsammans med helheten och
bakgrunden i FCI: s rasstandard för västgötaspets.
SKV ansvarar tillsammans med SKK för hundrasen västgötaspets i Sverige.
Avel skall ske i överensstämmelse med den svenska djurskyddslagstiftningen och
enligt SKK: s grundregler.
För att förvalta västgötaspetsen som den friska och robusta hundras den är, har SKV
arbetat fram nedanstående riktlinjer, som stöd för avelsarbetet.
SKV skall

  • Verka för en bred avelsbas
  • Verka för genetisk variation
  • Verka för en god hälsa som möjliggör ett långt liv
  • Motverka exteriöra och mentala ytterligheter

hund1Vid Hornborgasjön fanns ett flertal boplatser under jägarstenåldern. På några av dessa hade man begravt sina hundar.  Över de döda hundarna hade man strött ett rött pulver, ockra, bestående av järnhaltig jord.
En av hundarna begravdes för 9000 år sedan, och är därmed den äldsta kända tamhunden i Norden.
Text och foto: Falbygdens museum.

Historik

Västgötaspetsen är en kondrodystrof variant av den nordiska spetsen. Som typ den
känd som en gammal svensk lantras med en roll som gårdshund, väktare och
vallhund i bondesamhället. Västgötaspetsen följde kreatursfororna, främst i Sveriges
syd/sydvästliga jordbruksbygder. De sista resterna av den gamla svenska vallhunden
räddades åt eftervärlden genom en lycklig tillfällighet.

Den kynologiskt intresserade konstnären och författaren, greve Björn von Rosen,
satte våren 1942 in en annons i Skaraborgs läns tidning och beskrev sin minnesbild
av hunden.
Om sitt inventeringsarbete berättar Björn von Rosen bl.a. att synen av den lilla
spetsen som följde kreatursfororna blivit allt sällsyntare och efter hand upphört.
”Vall- och gårdshundar följde nog ibland som förr fororna, men de var av uppenbar
blandras, inte sällan med tydliga inslag av collieblod.”
Rektor Karl Gustav Zetterstén från Vara erbjöd sig att hjälpa till i efterforskningarna.
På cykel företogs en inventering.
Resultatet blev en handfull typiska hundar, som kom att bilda den första basen. Tiken
Topsy,(född 1930) blev rasens standard modell. 1943 godkände SKK officiellt
”Svensk Vallhund”
och 1953 fick rasen sitt nuvarande namn. Rasen konsoliderades snabbt. År 1958 var
antalet nyregistrering uppe i över 100. Toppåret 1971 var antalet nyregistreringar
nära 400.

vivi_25Rasens första avelstik Vivi. född omkring 1935.
Dotter till rasens modellhund Topsy.
Uppfödare: Herman Johansson, Helås. Foto:trol. Björn von Rosen.

Förekomsten av andra raselement ger sig ibland tillkänna. Det kan födas långhåriga västgötaspetsar, samt hundar av icke godkänd färg, som svart, vit, leverbrun eller blå, även västgötaspetsar med blå ögon. I likhet med collie och relaterade raser är många västgötaspetsar ljudkänsliga. Västgötaspets förekommer också i rapporter om biverkningar av ivermectin, som collieraser inte tål. Ivermectin är ej registrerat på hund men används mot rävskabb och noskvalster.

Nuvarande population

Den totala populationen i Sverige består i dagsläget av ca 4000 djur. Hundarna
uppnår ofta en ganska hög ålder. Det är inte ovanligt att träffa på västgötaspetsar
över 15 år. Att rasen har ett gott hälsoläge verifieras av Agrias statistik i Bild 1.
Den visar frekvensen veterinärbehandlade hundar kontra andra raser.

Antalet registrerade valpar (tabell:1) varierar något mellan åren men ligger på ca 200
valpar.
Målsättningen är att öka antalet födda valpar för att på så vis kunna få in nya hundar i
avel och samtidigt behålla den låga inavelsgraden.
Tabell 1: reg. valpar

RAStabell1

Ang. den effektiva populationen inom rasen och inavelsgraden – se tabell 3. 

SKV har jobbat aktivt med att hålla en låg inavelsgrad i rasen.
För att få annonsera sina valpar på SKV:s valpsida är högsta acceptabla
inavelskoefficient 6,25 = kusinparning.
Det är inte förenligt med SKK:s grundregler att para far med dotter, mor med son eller helsyskon med varandra.

Tabell 2: inavelsstatistik

RAStabell2

På fem generationer bör genomsnittet vara 2,5%, enligt Lennart Swensson. Siffrorna visar att

uppfödarna har tagit till sej SKV:s rekommendationer. Resultatet ligger idag under rek.

Målsättning: Att bibehålla den nuvarande låga inavelsgraden, samt bevara den genetiska variationen inom rasen.

Målsättning: Att bibehålla den nuvarande låga inavelsgraden, samt bevara den genetiska variationen inom rasen.

Tabell 3.

RAStabell3

Detta visar att avel med 35 tikar och 35 hanar skulle kunna bedrivas med samma effektivitet,

som nu sker inom rasen. Med en tillgänglig population på 100 djur bör den genetiska
variationen kunna behållas.

Hälsa

Avelsarbetet med västgötaspets inriktas på att behålla rasen ursprunglig och naturlig,
samt bibehålla rasens vallanlag. Rasens goda hälsa och vigör bekräftas av en
hälsoenkät bland SKV:s medlemmar samt av Agrias försäkringsstatistik. Bilden visar
utfallet/risken för veterinärbehandling av västgöte jämfört med övriga raser.
Bild 1. Agria. Veterinärbehandlingar 1995-2006

RAStabell4

Enkät: Parning och valpning.

SKV har för 2009-2010 gjort en enkät för att undersöka rasens parnings och
valpningsstatus. Svarsfrekvensen var 25%.
SKV ville få svar på frågor från löp till valpning.
Sammandrag från enkäten:
Hanarnas ålder: från 1 år upp till 9,5 år.
Tikarnas ålder: 1st under 2 år upp till 8 år.
Hur ofta löper tiken: 7-8 månader.
Inom vilka dygn skedde parning: 13-16.
Hägning i 80% av parningarna.
När valpade tiken? 62-63 dagar.
3 dräktigheter resulterade i kejsarsnitt, varav 1 felläge och 2 värksvaghet.
Alla tikarna har haft gott om eller mkt. Gott om mjölk till valparna.
Slutsatser av enkäten:
Rasens fortplantningsegenskaper är mkt goda och tikarnas moderegenskaper likaså.
Avelsmålet överensstämmer väl med enkätens svar.

Höftledsdysplasi

Höftledsdysplasi förekommer i lindrig utsträckning inom rasen. Västgötaspetsen är en
kortbent hund varför höftledens form inte kan jämföras med stor hund. A-B-C anses
vara godtagbart resultat.

Tabell 3: Rtg hundar

RAStabell3rontgenhundar

Berörda individer visar sällan kliniska symptom.

SKV rekommenderar känd HD-status för avelsdjur för att bibehålla ett gott hälsoläge,
genom känd status kan man enkelt följa utvecklingen av höftledsdysplasi. SKV följer
AK:s policy att det inte kan anses förenligt med grundreglernas punkt 2:3 att använda hund med HD-grad E i avel, eller att para två hundar med HD-grad D med varandra.
Oavsett HD-grad är det inte heller förenligt med grundregeln att använda hundar med
kliniska symptom på HD i avel.
Målsättning: Ha kontroll på HD inom rasen.
Strategi: Fortsätta rekommendation om känd hd-staus. Gärna öka antalet röntgade
hundar före avelsdebut.

Näthinneförändringar

Ett flertal retinala förändringar med rasspecifikt utseende har påvisats i samband
med ögonlysning.
SKV känner ännu inte till utbredningen av förändringarna eller eventuell arvsgång.
Arvsgång: Arvsgången är inte klarlagd, men forskning pågår i både Finland och i
USA för att kartlägga den eventuella förändringen. DNA-test är under framtagande i
Finland. SKV stödjer forskningen.
SKV rekommenderar i nuläget att ögonlysa hundar före avelsdebut.
Målsättning: Minska antalet retinala förändringar och öka antalet ögonlysta hundar.
Strategi: Att delta i aktiviteter som leder till att få en slutlig diagnos av
ögonförändringarna.

Ljudkänslighet

Ljudkänslighet/skottberördhet förekommer frekvent inom rasen.
SKV stöder genomförd MH som ett led i kartläggningen av rasens mentala status
samt skotträdsla. SKV arbetar på en egen rasprofil.
Målsättning: Minska antalet fall av ljudkänslighet/skotträdsla.
Strategi: Uppmana uppfödarna att vara noga i valet av avelsdjur och gärna göra
BPH för att få fram en rasprofil, som kan användas i avelsarbetet. Tidsperiod: 5 år.

Exteriör och mentalitet.

Det karaktärsmässigt typiska för rasen är vaksamhet, energi och frimodig livlighet.
Västgötaspetsen är mångsidig och trivs med mental stimulans.
Den är glad, positiv och orädd, det rasmässigt typiska är ett vaksamt och alert, men
ej stressigt temperament. Västgötaspetsen är lättlärd, trogen sin familj och inte
intresserad av främlingar och den stannar hemma på den egna gården. Den har lätt
att umgås med andra husdjur.

En västgötaspets är en alert och frimodig hund. Den passar lika bra hos en
pensionär, som i en barnfamilj. Rasen är robust och framåt och kan med framgång
utbildas inom flertalet områden som bruks, lydnad, agility, viltspår och som
räddningshund.
Målsättning: Att behålla ett rastypiskt temperament. Temperament är det allra
viktigaste när man väljer ut djur till avel.
Västgötaspetsen är en lågbent, kraftig och orädd liten hund, vars hållning och uttryck
vittnar om vaksamhet, livlighet och energi. Förhållandet mellan mankhöjd och
kroppslängd skall vara 2:3.
Huvudet skall vara torrt och tämligen långt. Det skall uppifrån sett avsmalna jämnt
mot nosspetsen. Halsen skall vara lång med kraftig muskulatur och god resning.
Två typer av svans förekommer, lång svans och medfödd stubbsvans.
I båda fallen är alla varianter tillåtna.
Ideal mankhöjd för hanhund: 33 cm och för tik: 31 cm
Detaljer att ta hänsyn till: en hund som ej är tung och ej övervinklad .
Västgötaspetsen skall ha en halvkort hård päls som är lätt att hålla ren.
Som ett hjälpmedel vid avelsplanering och i syfte att bibehålla en rastypisk exteriör
anordnar SKV exteriörbeskrivning, som är en detaljerad beskrivning av hundarna.
Från 1978 och framtill och med 2011 har ca: 1560 hundar beskrivits.
Målsättning: En funktionell, arbetande hund. Bra familjehund.

Vallanlaget

Västgötaspetsen är en genuin boskapsvallare, s k kroppsvallare. Den arbetar genom
att med skall och nafsningar i bakhasorna fösa djuren i önskad riktning. SKV
genomför årligen egna vallanlagstester.
Målsättning:
Att bevara vallanlaget inom rasen. SKV ordnar vallanlagstester med testpersoner
som är utbildade av klubben och är väl kända med rasens vallningssätt.
Strategi: Anlagstester anordnas årligen på flera olika gårdar runt om i landet för att
göra testerna lättillgängliga och attraktiva för hundägarna, subventioneras avgiften.

Stubbsvansen

Stubbsvansen är ett av västgötaspetsens attribut. C:a hälften av alla västgötaspetsar
föds med naturlig stubbsvans. SKV har man tagit fram statistik (1990-96) om hur
stubbsvansanlaget ger utslag på kullstorleken. Av samtliga födda valpar var 385 efter
stubbsvansade föräldrar och 361 efter föräldrar där enbart en var stubbsvansad. Den
enda egentliga skillnaden man fann var att under perioden födde stubbsvansade
föräldrar 1,38 färre valpar per kull än föräldrar där bara en var stubbsvans. Orsaken
antas vara att tillbakabildning eller absorbering av foster sker vid dräktighetstidens
början vid parning mellan stubbsvansade hundar. Fenomenet sägs vara känt sedan
1800-talet och påverkar uppenbarligen inte de djur som föds med stubbsvans. I en
skrivelse till Jordbruksverket (SJV) hänvisar SVK till en amerikansk vetenskaplig
undersökning från 1950-talet, av vilken framgår att stubbsvansanlaget endast är
dödligt i dubbel uppsättning. Sådana foster föds ej eftersom de alltid återbildas.
Valpar med anlaget i enkel uppsättning föds med stubbsvans. Samtliga valpar i kullar
där båda föräldrarna är långsvansade föds alltid med lång svans
Målsättning:
Att bevara stubbsvansanlaget, genom fortsatta avelsrekommendationer att ett av
föräldradjuren i en kombination bör ha medfödd stubbsvans.

Sammanfattning

SKV anser att det är ytterst viktigt att förvalta alla rasens rastypiska attribut och inte
förändra eller förädla den, varken exteriört eller mentalt. Vi har ett gammalt
kynologiskt arv att förvalta. Rasen är sund. Mången västgötaspets blir 13-14 år eller
äldre med bibehållen vitalitet. SKV strävar efter att rasen skall förbli den sunda,
robusta och naturliga hund den alltid varit, nämligen en hundras utan överdrifter.
Strategi
Profilera västgötaspetsen som en mycket mångsidig och anpassningsbar ras, både
som familjehund och arbetsglad hund.
Öka antalet registrerade kullar under de närmaste 5 åren med 25%. Vilket skulle var
ca 10 kullar och 45 valpar. För att öka antalet avelsdjur i rasen.
Behålla rasens goda hälsa genom information om hälsoläge till uppfödare och
hundägare.
Arrangera återkommande uppfödar-/medlemsmöten med olika aktuella ämnen.

Tidsplan
Fem år är en lämplig tidsperiod. Delutvärderingar görs varje år i samband med
klubbens årsmöte, då avelsrådsverksamhetens verksamhetsberättelse redovisas.

© Specialklubben för Västgötaspets

————

Uppfödarmöten hålls årligen där RAS är en av diskussionsämnena, vidare har också
förtroendevalda, styrelse, avelskom, samt representanter för vallning och
exteriörbeskrivning vart inbjudna till diskussionsmöte inför revidering av Ras.

Parning och valpningsenkät har gjorts under 2009-2010. Sammanställd 2011.

AGRIA försäkringsstatistik.

Statistik gällande exteriörbeskrivningar är tagen ur SKV’s årsböcker.

Övrig statistik är tagen ur SKK,s avelsdata.

Tillgänglig avelsbas är framtagen ur Lathunden.