Historik
Västgötaspetsen är en mycket gammal svensk spetsras, en av Sveriges nationalraser. Som typ är den känd sedan vikingatiden. K-G Zetterstén och Björn von Rosen upptäckte och räddade den gamla lantrasen i början på 1940-talet, vilket ansågs som en kynologisk sensation. Den godkändes av Svenska Kennelklubben och fick en egen rasbeskrivning 1943. Rasens namn ändrades 1953 till västgötaspets, tidigare kallad svensk vallhund.
Användningsområde
Sedan gammalt och även i dag använd som vallhund på nötboskap. Rasen är mycket lättlärd och visar i dag på goda resultat inom aktiviteter som lydnad, spår- och sökarbete, samt i de nyare grenarna agility, freestyle och flyball. Den arbetar även bra som eftersökshund på vilt. Passar också bra som enbart familjehund.
Hälsa
Västgötaspetsen är en sund och frisk ras, utan kända rasbundna sjukdomar.
Egenskaper / Mentalitet
Det är en orädd liten hund, vars hållning och uttryck vittnar om vaksamhet, livlighet och energi. Västgötaspetsen är robust och tålig och kan bli mycket gammal. Den är också mycket lättlärd och därför användbar till de mest skiftande uppgifter. Västgötaspetsen vill gärna känna sig fri och sätter stort värde på att få gå okopplad. Eftersom den har ett livligt intellekt bör den ha sysselsättning i någon form för att må bra.
Storlek och utseende
Västgötaspetsen är lågbent, kraftig och långsträckt. Rasen är i typen ursprunglig och varglik i allt utom storleken. Mankhöjd är 31–33 cm och vikt 9–15 kg. Den har en kraftig benstomme och bröstkorg. Färgen är viltfärgad, grå, brun eller röd med mörka och ljusa schatteringar. Vita tassar och bringfläckar förekommer. Ett av rasens främsta kännetecken, stubbsvansen, är medfödd hos många, men inte hos alla valpar. Pälsen är halvkort, hårt och tätt liggande täckhår med mycket tät och mjuk underull.
Pälsvård
Pälsen är lättskött och badas vid behov. Den fäller regelbundet.
Övrigt
Det lilla formatet till trots behöver västgötaspetsen ordentligt med motion, både för kropp och själ. Det är en arbetande hund och den bör ha sysselsättning i någon form för att bli en trofast och harmonisk familjemedlem. Man brukar säga om västgötaspetsen att det är en ”stor hund i litet format”.
