Historik
Västgötaspetsen är en mycket gammal svensk spetsras, en av Sveriges nationalraser. Som typ är den känd sedan vikingatiden. K-G Zetterstén och Björn von Rosen räddade den gamla lantrasen i början på 1940-talet, vilket ansågs som en kynologisk sensation. Den godkändes av Svenska Kennelklubben under namnet Svensk vallhund och fick en egen rasbeskrivning 1943. Rasens namn ändrades 1953 till västgötaspets.
Trots ihärdiga mytspridningar, kan västgötaspetsen inte härledas tillbaka till vikingatiden eller till den brittiska liknande raserna Cardigan Welsh corgi eller Pembroke Welsh corgi.
Dock har man hittat ben från en hund av liknande typ i 9000 år gamla gravar i Västergötland och det får väl anses likt nog ;-)
Användningsområde
Sedan gammalt och även i dag använd som gårdshund och kroppsvallare på nötboskap. Rasen är mycket lättlärd och visar i dag på goda resultat inom aktiviteter som lydnad, spår- och sökarbete, samt i de nyare grenarna agility, freestyle, flyball m fl.
Den arbetar även bra som eftersökshund på vilt. Västgötaspetsen passar också bra som enbart familjehund som är glad bara de får vara med sin ”flock”.
Hälsa
Västgötaspetsen är en sund och frisk ras, utan kända rasbundna sjukdomar.
Egenskaper / Mentalitet
Det är en orädd liten hund, vars hållning och uttryck vittnar om vaksamhet, livlighet och energi. Västgötaspetsen är robust och tålig och kan bli mycket gammal. Den är också mycket lättlärd och därför användbar till de mest skiftande uppgifter. Västgötaspetsen vill gärna känna sig fri och sätter stort värde på att få gå okopplad. Eftersom den har ett livligt intellekt bör den ha sysselsättning i någon form för att må bra.
Storlek och utseende
Västgötaspetsen är lågbent, kraftig och långsträckt. Rasen är i typen ursprunglig och varglik i allt utom storleken. Mankhöjd ligger på 31 cm för tik och 33 cm för hane med en tillåten variation på -1 — +2 cm. Den har en kraftig benstomme och bröstkorg. Pälsen är halvkort och så kallad ”dubbel” med en tät och mjuk underull och tätt liggande hårda täckhår som ska vara riktigt mörka i toppen. Färgen är viltfärgad, grå, brun eller röd med mörka och ljusa schatteringar. Vita tassar, strimbläs och vita fläckar på bringan förekommer. Ett av rasens främsta kännetecken, stubbsvansen, är medfödd hos många, men inte hos alla valpar.
Pälsvård
Pälsen är lättskött och hunden badas endast vid behov (då den rullat sig i någon för den väldoftande). Västgötaspetsen fäller ordentligt regelbundet och då kan man gärna borsta ur den dagligen för att slippa ”hårhögar” runtom i hemmet.
Övrigt
Det lilla formatet till trots behöver västgötaspetsen ordentligt med motion, både för kropp och själ. Det är en arbetande hund och den bör ha sysselsättning i någon form för att bli en trofast och harmonisk familjemedlem. Man brukar säga om västgötaspetsen att det är en ”stor hund i litet format”.
Både valpar som äldre hundar brukar med förtjusning delta i nos-träningar, godissök och andra aktiviteter.
Hörsbergs Bepsy
